Vaknade i morse kl 5 helt utan alarm och shit vad pigg jag var, hehe. Helt sjukt. Måste vara min vilostund igår alltså. Men vad får man se när man vaknar, jo en febrig pojke vid namn Kevin, VAB!! Vill inte vabba men vem ska ta honom liksom? Det är ju det som är problemet med att vara ensamstående mamma, man får ta allt. Männen är ju oftast dom som flyttar och ta han om barnen är ju inte alltid deras första prio. Tänk om jag kunde vara den som flyttat, men då klämmer ju skon: Barnen då??
Visst det är en bra tanke men vi mammor, ska vi behöva ta hur mycket som helst. Jag älskar egentligen att ha barnen hos mig på heltid men man blir trött det kan jag inte ljuga om och man har sina begränsningar, kan till exempel inte jobba som jag vill och som idag, jag är den som måste vabba men jag har ju inte råd att vara hemma, spec inte när FK aldrig betalar ut någto i tid..
Nej nu ska jag börja med frukost, ses senare =)
Håller med dig.. Mitt barns pappa tycker jag är självisk och bara tänker på att roa mig som vill att han ska ha henne oftare än nu (han har henne en natt per helg och efter jobbet, alltså fyra timmar, en vardag i veckan, men han fattar inte hur trött man blir. På en dag märker man det inte, men efter veckor av förkylningar och magsjuka och allt möjligt så kan en vanlig dag vara hur tung som helst.. Klart att det kunde varit värre, men första dagisåret är ju kantat av virus och grejer, har själv varit sjuk i prinsip konstant sen ungen började dagis i december. Vill bara andas lite ibland ju. Skulle nog aldrig klara 100%, hade henne iofs 100% i tre och en halv månad från när hon var tre månader gammal, men hade iallafall en snäll vän som hjälpte till och vaktade en gång i veckan. Nej, ensamstående mammor förtjänar mer credit än de får för sitt hårda jobb!
SvaraRadera